Ibland hudlös. Ibland stark. Ibland skör. Starkskör.
Känslig. Sensitiv. Inkännande. Alltid, alltid känslig. Jag är ett orkidébarn.
Jag har en känslig personlighet. Är sensitivt begåvad.

Det är ingen sjukdom. Varken bra eller dåligt, varken
bättre eller sämre än någon annan människa. En personlighet bara, ett sätt att
vara. Min personlighet.

Ibland mer skör än stark. Ibland starkare. Filtret är olika
starkt mot omvärlden. Jag bär lätt andras bördor, känner det andra känner.
Saker går rakt in i mig – både positiva och negativa. Mina känslor ligger nära
ytan. Alltid.

Jag behöver sköta om mig, som ett barn, som en omtålig
planta. Sover jag dåligt blir jag skörare. Utsätter jag mig för för många
intryck blir jag skörare. Släpper jag in för mycket negativt och för djupt,
blir jag skörare.

Ljuden är ofta för höga. Då gör det fysiskt ont i mig. Kläderna
ska vara mjuka, omgivningen mjuk. Det är skönt mot min hudlöshet. Mjuka
miljöer, mjuka människor. Kärlek, förståelse, empati. Jag måste göra val.

Jag är jag. Varken bättre eller sämre än någon annan. Bara
mig själv. Och bra som jag är.

Källa: http://aspekt.nu/2013-03-21/hogkanslig-personlighet/
+ annat jag läst, hört och själv erfarit.